Bild 100. Snipsegling var mycket populär i  norra Vänern från slutet av 1800-talet fram till andra världskrigets utbrott hösten 1939. Till en början seglade man med s.k. sprisegel, som i slutet av 10-talet ersattes av segel med gaffelrigg. På 20-talet kom Marconiriggen, som liknar dagens segelrigg.  Den här CD-n följer utvecklingen på segelsidan och ger också glimtar från utrustning och livet vid sidan om sjön, vid strandhugg på öar och samlingar vid de segelpaviljonger som fanns.

Alla bilder är från Karlstad och Kristinehamn, där snipsällskapen hette Tingvalla resp Snipan.

Bild 101. Den tidigaste bilden, från de första åren på 1900-talet. Fyrvaktare Bengtsson vid Lakholmens fyr tar ett sprisegel till hjälp i medvinden.  

Bild 102. Redan tidigt fanns de tvåmastade sniporna, som dock inte var varken

längre eller bredare än de enmastade.

Bild 103. Ballongseglen såg onekligen lite annorlunda, och mer primitiva, ut

än dagens jättesegel.

Bild 104-105. Sniporna var bemannade med fem-sju man - de behövdes för att "väga upp" båten när vinden låg på och fyllde den väldiga segelytan.

Bild 106. Här ser man tydligt hur spristaken håller uppe och stadgar seglen.

Bild 107. I lätt vind räckte det gott med fyra mans besättning.

Bild 108. Fortfarande kring 1910-1915 var segelytan imponerande.

Bild 108 B. Seglarträff på Rävön utanför Karlstad, där snipseglarna höll till fram

till början av 20-talet.

Bild 109. Starten har gått på Rävön 1916 - som synes är det många snipor till start.

Bild 110. Här start från Rävön 1920 - fortfarande inget spår av gaffelriggade snipor.

Bild 110 B och 110 C. Ingen gaffelriggad båt 1920 - men nu, 1921, ser vi enbart gaffelriggade båtar till start! Snabb förändring...

Bild 111. Man imponeras av båtarnas stora segel - det krävdes styrka och gott

lagarbete för att hålla båtarna på rätt köl i blåsigt väder.

Bild 111 B. Här kan vi ana hur lätt det var att ta in vatten i de helt öppna sniporna.

Bild 112-113. En skön bild från Vålösundet i Kristinehamn. I närbilden ser man att de fyra ombord är tämligen unga.

Bild 114. Fem snipor klara att ge sig iväg till start (Sjötorp cirka 1915).

Bild 115. För fulla segel från hamnområdet i Kristinehamn ut mot Varnumsviken.

Bild 116. De tvåmastade sniporna var mycket ranka - ofta behövde man ha minst

en man ombord för att stabilisera båten i strandkanten.

Bild 117. Från Tingvallasnipornas gamla samlingsplats på norra Rävön.

Bild 118. Blandade typer av segelriggar.

Bild 119. Efter en härlig dag på sjön är det ändå skönt att sakta segla hemåt i kvällningen.

Bild 120. I början-mitten av 1920-talet kom den s.k. Marconiriggen (från Italien). Den liknar dagens riggar och vann snabbt seglarnas gillande.

Bild 121-126. Ett knippe härliga segelbilder

Bild 127. Ibland var kvinnor välkomna ombord - dock aldrig vid tävling!

Bild 128. Gaffelriggen var på utgång, men denna bild från slutet av 20-talet visar

att Marconiriggen ännu inte helt slagit igenom.

Bild 129. En lite äldre bild (ca 1915) från Sandvikarna i Kristinehamn - den visar att antalet seglare var stort och att det var OK att ha både hatt och kubb.

Bild 130. Vinden fyller seglen, solen skiner, livet är härligt.

Bild 131. Tingvallaseglarna har i mitten av 20-talet flyttat från Rävön till Märrholmen, där man också fick en egen klubbstuga.

Bild 132. I skymningen länsar sniporna hemåt mot inre hamnen i Karlstad.

Bild 133. Från Märrholmen i Karlstad: Dags ge sig ut till startplatsen.

Bild 134-149. Ett antal sköna seglingsbilder - se och njut!

Bild 150. Den här bilden från Kristinehamn (yttre hamnen ses i bakgrunden) visar hur liten köl sniporna hade - det handlade snarast om en fena. Och dessutom fick båtarna inte ha ballast. Inga lättseglade båtar, inte!

Bild 151-154. Till skillnad från andra båtar var det  inga stora problem att dra upp sniporna på land - men de fick stöttas ibland...

Bild 155-156. Med sprisegel och gaffelrigg var det lätt att ta ner mast med segel - och därmed kunna ro under också små broar. Här bild från inre hamnen i Kristinehamn, där man tydligt ser den nedtagna masten.

Bild 156 B. Den duktige seglaren Gunnar Pettersson har här fått äran att avfyra

startkanonen på Vålön i Kristinehamn..

Bild 157-157 B. För att klara båten från att bli vattenfylld, fanns alltid en s.k. öspôjk

med. Öskärlet var ofta en treliters skopa, som Kalle Pettersson här håller i handen.

Bild 159. Hedström senior håller i skoten, medan Hedström junior tar sig en

skön tupplur..

Bild 159 B. Trots att sex-sju man hängde upp båten i hård vind, hände det lite då och då att båten gick runt... Det var dock väldigt få fatala olyckor, trots att flytvästar saknades och många inte kunde simma.

Bild 159 C. Klubbarna hade ett medlemslotteri, där vinsten var en snipa. Och antalet medlemmar var mycket, mycket stort...  Här har flickan Gullan vunnit en

Arendalssnipa, men storebror Sven Viking övertog båten. Och döpte den förstås till Gullan.

Bild 160-161. Ibland forslades båtarna till tävlingsplatserna med lastbil - och då fick

hela familjer följa med, sittandes på flaket. Bild 161 visar samling i

Mariestad inför hemfärden.

Bild 161 B-162. Karlstadklubben Tingvalla fick av Karlstads Segelsällskap överta den här paviljongen på Rävön.

Bild 163-165. Paviljongen släpades i början av 1920-talet över isen till Märrholmen,

där Tingvalla fick hyra mark av kyrkan. Den byggdes upp och ökades ut

 och blev en stor tillgång för klubben med bl.a. fester i stort sett varje

lördag under sommaren.

Bild 166-168. När det inte var tävlingssegling skulle man vara snyggt klädd, oavsett om det var ett enkelt strandhugg eller om det väntade fest på lokal. Kavaj och helst Vegamössa med klubbmärke var nästan ett måste för herrarna.

Bild 169. Ett gäng Karlstadseglare fick tillbringa en kall natt på Ormskären,

dit de drivit iland med sina båtar under bogsering. De hade ingen utrustning, men klarade sig turligt nog utan skador.

Bild 170-171. Årsmöte med Kristinehamnsklubben Snipan - och med ett nog så

ståtligt prisbord. I mitten tronar det åtråvärda vandringspriset

Hellbergska pokalen.

Bild 172. Tingvalla-klubben hade också mängder av priser. Här det av

några emigrerade Karlstadsbor skänkta vandringspriset med det

passande namnet Chicagopokalen.

Bild 173-174. Här andra priser i Tingvallaklubben - inga dåliga silverpjäser

Tillbaka